Nora hade kommit för att lämna tillbaka en nyckel. Hon lade den mellan sockerskålen och den tomma vasen, men hennes bror sköt den genast tillbaka över bordet.
– Mäklaren behöver två underskrifter, sa han.
Utanför köksfönstret vek sig äppelträdet i vinden. Nora hade glömt hur nära grenarna kom huset. Som barn hade hon kunnat nå det första äpplet utan att lämna diskbänken. Nu stod en kartong märkt KÖK på samma plats, fylld med tallrikar hon inte fick sig för att känna igen.
Hon bad om en dag. Oskar tittade på klockan innan han svarade. Köparen skulle komma på fredag; det fanns inga dagar kvar att ge bort.
Nora tog ändå nyckeln och gick uppför trappan. Om hon skulle skriva under ville hon först hitta fotografiet som modern alltid hade haft vid sängen. Där stod bara en ljus fyrkant i dammet. I lådan under nattduksbordet låg däremot ett kuvert med Noras namn.
Hon öppnade det i dörröppningen. Inuti fanns en bussbiljett från den sommar då modern påstod att hon aldrig hade lämnat byn.