Vid båthuset väntade morfar med två flytvästar och en gammal träask. Maja hade trott att han var hemma i köket. Nu log han försiktigt och pekade mot den smala rännan mellan öarna.
– Din mormor lämnade kartan till oss båda, sade han. Jag lovade att vänta tills du själv hittade brevet.
I asken låg en kompass. Nålen darrade och stannade mot en ö som inte fanns på fotografiet. När tidvattnet vände sköt de ut båten tillsammans. För första gången på tjugo år fortsatte fyren att lysa bakom dem.