Maja hittade brevet där vågorna just dragit sig tillbaka. Kuvertet var torrt, trots att stranden glänste av regn. På framsidan stod hennes namn, skrivet med samma lutande bokstäver som på kartan i morfars kök.
Hon vände sig mot fyren. Det gamla tornet hade varit mörkt i tjugo år, men nu rörde sig ett svagt ljus bakom det översta fönstret. I brevet låg bara en mening: Kom innan tidvattnet vänder.
Maja stoppade kuvertet i jackfickan och började gå.