Vaktmästaren på lotsstationen bad henne att glömma ljuset. Det fanns ingen båt i farleden, ingen registrerad övning och inget oväder som kunde ha drivit någon ur kurs.
Men Karin hade sett tre korta blinkningar från den övergivna fyren. Hon hade fört loggbok i tjugosex år och tänkte inte börja radera i den nu.
Hon lånade stationens kikare och gick ut på piren. Fyren var mörk. Nedanför henne slog en lös förtöjningslina mot en pollare i samma ojämna takt som signalen. Vid linans ände flöt en tom jolle.
Karin drog in den med båtshaken. Under aktertoften låg en vattentät plastmapp med kvällens datum skrivet på framsidan. Inuti fanns en gammal sjökarta och ett fotografi av lotsstationens förråd.
På fotografiet stod dörren öppen. Någon hade ringat in väggen längst in, där nyckelskåpet satt.
Karin vände sig mot stationshuset. I förrådsfönstret rörde sig en ficklampsstråle. Hon lade mappen innanför jackan och släckte pirens arbetsbelysning.