När Karin nådde förrådet var lampan släckt. Dörren var låst, men nyckeln till fyrens servicebåt satt upp och ner i skåpet. Hon hade själv hängt tillbaka den efter vårens besiktning.
Hon fotograferade skåpet och ringde vakthavande. Svaret blev att hon skulle stanna på land tills patrullen kunde komma. Närmaste bil var fyrtio minuter bort.
På kajen startade en motor.
Karin sprang ut och såg servicebåten lämna hamnen utan lanternor. Hon hann inte läsa av vem som styrde. Däremot såg hon den röda reservdunken vid förarens fötter, dunken som enligt inventarielistan skulle stå i förrådet.
Hon valde att ta stationens lilla arbetsbåt. På radion meddelade hon kurs och avsikt innan hon lossade förtöjningen. Det var ett beslut hon skulle behöva förklara, men en fyrbrand skulle kräva fler förklaringar.
Halvvägs över sundet hörde hon sitt eget anrop spelas upp i en annan radio. Ljudet kom från servicebåten framför henne. Någon hade lyssnat på rätt kanal hela tiden.