Där havet börjar av Läsvytest

Läsinställningar

Tema

Förrådet vid färjeläget

Omslag för Förrådet vid färjeläget

Förrådet låg bakom den gamla biljettluckan. Oskar hade nyckeln men fick ändå hämta en kofot för att lyfta dörren över tröskeln. Luften därinne var torr och varm från ett rör som löpte längs taket. Det var en märklig plats att förvara sjökort på, tänkte Elin, långt från dagsljus och ändå så nära havet att varje färjeavgång fick pärmarna att darra på hyllorna.

En container stod på gården. I den låg redan en kontorsstol, två trasiga persienner och en låda med tomma mappar. Elin gick fram och lyfte undan den översta kartongen. Under den fanns ett kuvert märkt med samma datum som på hennes fars sista pappersremsa.

– Vänta med resten, sade hon.

Oskar såg på klockan. Mannen som skulle hämta containern väntade inte på ett beslut från honom, sade han. Tömningen hade beställts långt tidigare. Naima gick ut på gården och började tala med chauffören, medan Elin satte sig på huk med kuvertet i knät.

Kopian som saknades

Inuti låg ett protokoll och ett fotografi. Fotografiet visade hennes far bredvid en kvinna som höll en avvägningsstång. De stod vid udden, men mässingsplattan satt högre än på bilderna i Elins telefon. På protokollets sista sida hade någon strukit över ett mått och skrivit in ett annat. Båda värdena gick att läsa. Det nya var signerat med Oskars initialer.

Elin lade papperet mellan dem på arbetsbordet. Hon hade tänkt fråga rakt ut om han flyttat märket. När hon såg honom dra fram en stol förstod hon att han väntat på frågan länge.

– Jag skrev under en rättning, sade han. Det var vad jag fick veta att det var.

– Läste du underlaget?

– Inte det här.

Han drog fram den nedersta pärmen från en hylla och öppnade den på ett index över alla mätpunkter i viken. Uddens nummer fanns med, men hänvisningen ledde till en tom plastficka. Det satt fortfarande en liten bit tejp på kanten där någon märkt upp innehållet.

Naima kom in igen. Chauffören hade gått med på att hämta containern efter lunch. Det gav dem knappt två timmar. Elin började fotografera sida efter sida. När telefonen varnade för fullt minne raderade hon bilder från en hotellfrukost hon knappt mindes och fortsatte. Oskar tog ner pärmar och sade ingenting om att hon kunde ha sparat dem på ett annat sätt.

Längst bak i pärmen satt ett kvitto från ortens kopieringsbutik. Beställningen omfattade två exemplar av mätserien, inte ett. Det andra hade skickats till sjöräddningens station på ön utanför sundet.

– Den stationen är stängd, sade Naima.

– För säsongen, sade Oskar. Inte för alltid.

Han gav Elin en bunt papper och höll kvar handen på den tills hon såg upp. Om han följde med dem dit skulle han behöva förklara varför han lämnat sitt arbete under den pågående entreprenaden. Han sade det utan att be om att slippa.

Elin tog bunten. Hon visste inte om hon litade på honom. Hon visste att hon behövde någon som kunde läsa mätningarna när de hittade dem. Utanför startade färjan sina motorer. Hon bad Oskar hämta sin jacka.

Logga in för att klarmarkera och öppna avsnittets diskussion.

Avsnittets diskussion

Klarmarkera avsnittet för att läsa recensioner och kommentarer.