Där havet börjar av Läsvytest

Läsinställningar

Tema

Innan vattnet vänder

Omslag för Innan vattnet vänder

Elin försökte inte hinna fram före maskinen. Hon hade lärt sig tillräckligt under de senaste två dagarna för att förstå att hon inte kunde vinna över någon som redan satt vid spakarna. I stället ringde hon den handläggare vars namn stod längst ner på beslutet. När samtalet gick till röstbrevlådan skickade hon fotografierna, protokollet och kopian från stationen i tre separata meddelanden. Oskar hjälpte henne att ange vilka mått som inte gick att använda tillsammans.

Sedan ringde hon igen. Den här gången svarade någon.

De fick vänta ute i viken medan handläggaren läste. Naima höll båten med fören mot sjön. Oskar hade tagit av sig mössan och vred den mellan händerna. Elin tittade på märket på berget. Härifrån såg det litet ut, mindre än något hon skulle ha lagt märke till om inte hennes far hade lämnat en nyckel i en glasburk.

Ett uppehåll

Maskinen stannade innan den nådde vattenlinjen. Motorn gick fortfarande, och Elin förstod att det var viktigt att inte kalla det en seger. Arbetet pausades tills underlaget hade kontrollerats. Ingen hade ännu bestämt vem som skulle betala för förseningen eller om projektet kunde flyttas till en annan del av stranden.

Vid bryggan väntade en man i gul jacka. Han ville tala med den som hade stoppat arbetet. Elin gick i land först. Hon hade telefonen i handen men stoppade ner den när hon såg att han inte tänkte höja rösten. Han såg trött ut, på ett sätt hon inte hade förberett sig på.

– Vi har följt ritningen, sade han.

– Jag vet.

Det var det enda hon kunde säga utan att låtsas veta mer än hon gjorde. Oskar steg upp på bryggan bakom henne och bad mannen följa med till hamnkontoret. Den här gången tänkte han gå igenom underlaget från början.

Elin och Naima gick tillbaka till sjöboden. Kartan satt kvar över bänken, men de små pappersremsorna rörde sig i draget från dörren. Elin stängde den och tog ner kaffekoppen. Hon diskade den i kallt vatten från dunken, torkade den med en handduk och ställde den i skåpet. Det kändes inte som att röja undan efter någon längre. Det kändes som att göra plats för nästa morgon.

På kvällen ringde mäklaren. Elin svarade ute på trappan. Hon sade att hon inte ville ställa in mötet, bara flytta det en vecka. När samtalet var över tog hon fram kuvertet som hon skrivit på färjan. På baksidan gjorde hon en ny anteckning: gå igenom mätserien med Arianne.

Hon hade ännu inte bestämt sig för att stanna. Huset behövde mer arbete än hon hade råd med, och det fanns ett liv på andra sidan sundet som inte försvann för att hon slutade titta åt det hållet. Men nu visste hon vad hon måste få veta innan hon kunde lämna platsen. Hon gick ner till boden, tog med sig den långa käppen och satte en ny pappersremsa på kartan.

Utanför fönstret började vattnet vända. För första gången sedan hon kommit dit visste hon var hon skulle stå när det hände.

Logga in för att klarmarkera och öppna avsnittets diskussion.

Avsnittets diskussion

Klarmarkera avsnittet för att läsa recensioner och kommentarer.