Berättelsen om vintern av Pilotförfattare

Läsinställningar

Tema

Spåren över torget

Omslag för Spåren över torget

På morgonen låg två tydliga fåror över torget. Plogbilen hade gjort dem strax före gryningen, efter att arbetsgruppen fått undan hindret vid bron. Vägen var ännu inte öppen för vanlig trafik, men det gick att komma fram till stationen utan att gå mitt i körbanan. Mira följde spåren med en mugg kaffe i handen och kände först vid kyrkans hörn hur trött hon var.

Stationshusets ytterdörr stod på glänt. Arvid hade lagt en träkloss i springan och satt nu vid expeditionsluckan med en skruvmejsel. Han försökte inte laga hela låset. Han ville bara få bort den skiva som kunde stänga inne någon igen.

– Jag borde ha gjort det här i höstas, sade han.

Mira ställde muggen bredvid honom. Hon hade hört sig själv säga liknande saker om verkstadens värmepanna, om lampan vid grinden och om hur sällan hon ringde sin syster. Det var märkligt hur mycket som först blev bråttom när det redan var för sent att göra det i lugn och ro.

De som kunde åka

Bussen stod kvar på verkstadsgården, men passagerarna skulle få åka med en ersättningsbuss efter lunch. Chauffören hjälpte dem att hitta sina saker. En halsduk bytte ägare två gånger innan någon kände igen den. Bibliotekarien tog med de muggar hon haft med sig och lämnade filtarna kvar tills vidare.

Ruth ville stanna och hjälpa till att städa. Mira bad henne gå hem först. Ruth såg ut att vilja protestera men frågade i stället om någon kunde följa henne över torget. Malik tog hennes kasse. Han hade laddat telefonen och talat med sin far, som nu väntade vid den del av vägen som hade öppnats.

Innan han gick lade han ett papper på Miras arbetsbänk. Det var en avritning av skylten vid magasinet, med det felaktiga telefonnumret tydligt markerat. Han hade skrivit datumet i hörnet. Mira tänkte sätta upp papperet på väggen, men lade det i stället bredvid fakturorna som skulle skickas samma dag. Där skulle hon inte kunna undvika att ta hand om det.

När fikarummet blivit tomt gick hon igenom det långsamt. På bordet låg Arvids adresslista med alla osäkra uppgifter strukna. Hon ringde numret hon fått av jouren och frågade om de hade fått tag på dem som behövde kontrolleras. Svaret var inte en berättelse om hur bra allt hade gått. Det var en kort genomgång av vilka ärenden som avslutats och vilka som ännu pågick. Mira tackade och skrev ner vem hon talat med.

Sedan ringde hon sin syster. Hon började inte med att säga att det varit mycket på jobbet. Hon frågade om de kunde ses nästa helg och väntade tills hon fick ett riktigt svar.

Utanför kom ersättningsbussen runt kiosken. Den här gången fortsatte den hela vägen fram till hållplatsen. Mira stod i verkstadsdörren när Malik vinkade genom fönstret. Hon vinkade tillbaka och såg sedan hur de nya hjulspåren korsade de gamla, inte täckte dem, bara gav torget ännu en väg att följa.

Logga in för att klarmarkera och öppna avsnittets diskussion.

Avsnittets diskussion

Klarmarkera avsnittet för att läsa recensioner och kommentarer.